Lyssna & kika

Äldre prylar

För våran skull (Live på Kafé 44 Dec.2012)

Från våran allra första spelning.

Diamant

Jag såg dig och han på stan en gång, du hade på dig hans harrington. Det var då det gick upp för mig att du var aldrig riktigt min.

Inga böner hjälper om man inte har nån gud

Vi tar en annan väg och tänker inte be om ursäkt.

Mer Jul

Vi gjorde ett julkort med uppmaning om att skänka pengar till Stockholms Stadsmission för att hjälpa folk att få en bättre jul. Låten är naturligtvis en cover på Adolphson/Falks gamla dänga.

Gatorna brinner inatt (med Simone Ljungberg)

En våldsballad om att få på käften i kön till Maxigrillen efter en hård kväll på Söder och möta kärleken i Björns trädgård med spräckt överläpp i en febrig Stockholmsnatt som aldrig vill gå hem…

Blod på asfalten, nån blev ett offer och nån blev en gärningsman. Blåljus i natten fötter som flyr över torget så fort de kan. Jag har hört det så länge, de pratar om oss. Att ingen vill älska men alla vill slåss. De säger att Stockholm har blivit kallt, men glömmer att; Gatorna brinner inatt. Jag håller din hand nu, du är för full och jag är för bra för dig. Å hur fan kan du tro på att allting alltid ska ordna sig. När ställena stänger och klockan är fem och stämningen kokar för ingen vill hem. Då ler du mot mig med blodiga läppar och säger att; Gatorna brinner inatt. När ställena stänger och klockan är fem och stämningen kokar för ingen vill hem. De säger att Stockholm har blivit kallt, men glömmer att; Gatorna brinner inatt.

Stockholm behöver dig

Det här är en nyinspelning av en låt som är tillägnad alla som försvann, alla som blev kvar, alla som gick bort och alla som kämpar vidare.

Blod tunnt som vatten, förgiftat av nånting svårt. Som både helar och river sönder, en svårställd diagnos. Du behöver inte förklara, iallafall inte för mig. Jag vet att inte allting alltid ordnar sig. Stockholm behöver dig för att hålla balans. Stockholm behöver dig, den här stan behöver dig. Det är för lite protester här, för lite fylla och sång. Du lämnar ett tomrum här, du lämnar ett spår. Ibland så hör jag skratten nånstans i en dröm. Innan allting blev på riktigt, besegrat, sjukt och tömt. Nu ropar de bara varg, ingen är längre arg. Ingen vågar komma så nära. Stockholm behöver dig, för att hålla balans. Stockholm behöver dig, den här stan behöver dig. Det är för lite protester här, för lite fylla och sång. Du lämnar ett tomrum här, du lämnar ett spår.

För våran skull

En låt som handlar om att inte glömma bort vart man kommer ifrån och vem man är.

Vi blir nog aldrig miljonärer, vi drog en helt annan lott. Dömd till att vakna outsövd i gryningen å iväg till jobbet. Räkna dagar fram till helgen, som om det vore religiöst, men va fan gör det, alla hårda veckor, om vi har varandra när kylan kommer. Det finns i blodet, det är vi mot dom. Jag tar första vakten så kan du ladda om. Så kanske nånting brinner ner, en liten stig blir till en motorväg. All heder till våra förfäder som dog för våran skull. Det finns kraft och hetluft här, en tänd stubin och ett glödgat järn. Och de dagar som passerat kan vi aldrig få tillbaks. Ingenting här är statiskt och det kan smälla för vem som helst, och har man ingenting omkring sig är det rysk roulette om hur hårt man landar. Männen på höga hästar vet inte ett skit om någonting, men det är inga nyheter, det är en gammal vals, det har vi vant oss vid nu. Det finns i blodet, det är vi mot dom. Jag tar första vakten så kan du ladda om. Så kanske nånting brinner ner, en liten stig blir till en motorväg. All heder till våra förfäder som dog för våran skull. Det finns kraft och hetluft här, en tänd stubin och ett glödgat järn. Och de dagar som passerat kan vi aldrig få tillbaks.

Om vi kommer fram

Ibland när man hör andra människor prata funderar man på vilken verklighet de lever i. Bor vi i samma land verkligen?

Vi ser inte samma saker fast vi tittar åt samma håll. Du står på andra sidan broarna där du tror att du har kontroll. Och där finns inga vassa kanter. Och där finns inga trasiga hem. Inga skrik från grannlägenheterna, och ingen är nånsin rädd. Jag undrar om vi bor i samma land ibland. Jag undrar om vi sover under samma himmel. Jag undrar vart vi är på väg nånstan (Vi har vart på väg så länge nu) och om vi kommer fram. Om vi kommer fram. Vi hör inte samma sånger, det är en annan typ av ackord. Jag lyssnar på gatorna och du på poesi i det blå. Dom vet ingenting om bränder, om att förlora och börja om. Om att slåss så blodet rinner. Om att rida ut en storm. Jag undrar om vi bor i samma land ibland. Jag undrar om vi sover under samma himmel. Jag undrar vart vi är på väg nånstan (Vi har vart på väg så länge nu) och om vi kommer fram. Om vi kommer fram.

Storebror

Skapligt paranoid dänga som handlar om de där dagarna när man är förbannad på allt överförmynderi och samhällets kontrollbehov av den enskilda individen.

Va ska du ta dej till när de knackar på din dörr. För du vet att det kommer hända en vacker dag. Och inget här är nytt, vi har sett allt det där förr, men kanske aldrig så nära som just idag. Men du kan inte sitta still och hålla käft och ta all skit. Är dom inte med dig är dom mot dig. Du måste stå upp, stå emot. Kan inte va en idiot när storebrorsamhället går emot dej. Så va ska du göra nu? För jag vet att det var du som sa att vi kan inte stanna kvar här. Så flyr du ifrån allt eller stannar och tar strid, för jag tycker ändå vi har det ganska bra här. Men du kan inte sitta still och hålla käft och ta all skit. Är dom inte med dig är dom mot dig. Du måste stå upp, stå emot. Kan inte va en idiot när storebrorsamhället går emot dej. Du knyter näven i fickan. Hjärtat bränner i bröstet. Sveket värker i själen. Men du knyter näven i fickan.